Sista året har jag varit smått iriterad på csn av olika anledningar. Nu är det tydligen dags igen.

Innan jag hoppade av utbildningen och började på kurserna så ringde jag två gånger och försäkrade mig om att få studielån för heltidsstudier. Inga problem sa dom båda gångerna.

Men nu såg jag att jag bara kommer 5000 kr/månad, förutom i maj då jag ska få ynkliga 2500. Jag har ingen aning om varför och telefontiden är slut för idag.

Jätteroligt. verkligen.

bara o kliva upp o ringa dit imorrn direkt vid 8 och höra vad dom håller på med.

löser det sig inte har jag ingen aning om vad jag ska göra. Jag hinner inte jobba mer om jag ska plugga.

Jag har börjat landa i mitt beslut att hoppa av skolan nu. Det känns faktiskt bra. Riktigt bra. Jag tror jag bara körde på och lurade mig själv lite där, om jag ens verkligen kände efter någon gång. Jag har nog inte stannat upp och funderat en enda gång sen utskrivningen augusti 2003. Inte sådär på riktigt.

Minsta lilla tvivel och fundering har stoppats undan. Jag har varit nästintill livrädd för att inte klara av att slutföra det jag påbörjat. Att få ännu ett misslyckande att lägga till på listan.

Men jag insåg att det är ett större misslyckande och fortsätta något man inte vill. Att veta att man valt fel men inte våga bryta upp.

Beslutet känns helbra. Jag är nöjdare än på länge.
Även om jag för första gången på flera år inte alls vet vad jag vill.

Men man kanske inte alltid behöver veta, eller ha någon form av framtidsplan.

Ibland räcker det kanske med att bara vara här och nu.